Alla skriver om snön idag. Det där ymniga, plötsliga snöfallet som bara ramlade över oss. Jag blev mest förvånad. Kallt är det ju inte, så snön smälter ju ganska snabbt, men visst skulle det vara trevligt om det blev lite torrare snart och inte slaskföre igen.
Gladast över snön var twinsen! Åh, gååå i snö är liksom bara så underbart! Milja har just lärt sig att köra ”mopon” och Isaac är mycket koncentrerad i sitt snöarbete. ”Lumitöö, Isaac ha lapio!” säger han och bär runt de största spadarna han hitta. Han var så ledsen när vi sedan åkte hem från fammo&faffas. ”Gjääva, gjääva” sa han ilsket och kunde inte förstå varför man måste åka hem när det är sol och ljust.
Vissa hurtiga for ut på löprunda. Jag vill verkligen fortsätta med mitt springande, har ju haft paus i två veckor snart, på grund av den här retsamma förkylningen (och faktiskt även för att jag varit så slut av att vara på prakik, nytt ställe och ta in nya saker hela tiden).
Världens gladaste barn! Ja, för det mesta. De var inte glada i morse, 06.15, eftersom de antagligen vaknade för tidigt. Milja tyckte det var passande att försöka boxa mig ur sängen och jag ville veeerkligen inte gå upp. Men idag lekte de i lekstugan och hade vansinnigt roligt. Som tur är, vill de inte hela tiden göra samma saker (eller slåss om just samma bilar) utan leker också tillsammans. Halleluja!
Vi har hunnit med bad, bokläsning, tentläsning (min egen – och nu känns det faktiskt ganska bra, som att det börjar sitta, trots att jag fått mindre tid än jag hade förr, att läsa till en tent) och höra årets första sånglärka, samt SE vår egen lilla koltrast på gården. Det skulle inte vara så svårt med tvillingar om man fick SOVA ordentligt. Nu hoppas vi att feber och förkylning och annat urkelimurk hålls långt borta, så att vi alla får vara friska. För det, om något, är lyxigt.
